Jag har svårt att känna mig stolt över den viktnedgång jag åstadkommit. Jag ser det inte som en stor prestation utan snarare som att jag äntligen har börjat leva som man ska. Jag ser det som att jag rättar till mina tidigare misstag, mer än som att jag gör något fantastiskt nu. Jag har ätit och levt fel, och lever nu rätt. Är det något att jag vara stolt över? Jag tycker inte det. Jag kan tycka att det är duktigt eller bra av en att ställa om sitt liv, men något att vara stolt över? Nej. Ska jag även vara stolt över att jag gick till jobbet imorse eller för att jag använder bilbälte? Det är helt enkelt bara så man gör, för att man borde, för sin egen skull, för att må bra och för att förbättra ens livs förutsättningar.

Jag kan känna mig oerhört glad över att jag gjort denna livsstilsförändring, och nöjd över det resultat jag åstadkommit hittills. Men inte stolt. Möjligtvis att jag kan känna mig stolt när jag gått ner alla kilon jag vill gå ner och därefter format kroppen med styrketräning, för då har jag ju faktiskt presterat. Än så länge har jag ju bara rättat till mina tidigare misstag. Och med risk för att trampa på extremt många tår, så himla svårt är det ju faktiskt inte. Det handlar nämligen inte om att hitta sin motivation, att komma på en massa knep och sånt. Det handlar om att bestämma sig. Att verkligen besluta sig för att nå sitt mål och därefter se till att prioritera varenda dag. Då lyckas man.

Jag har ju bara rätt till mina misstag