Jag har börjat träna många gånger, men jag har aldrig hållit fast vid regelbunden träning i mer än två månader. Ibland har jag bara blivit less (läs: lat), ibland har jag inte haft tid eller tagit mig tiden, och ofta har det berott på att jag blivit sjuk och därmed behövt ta en paus. Om jag avstår från träning mer än två dagar i rad har jag mycket svårare att komma igång igen! Och vid sjukdom blir det av förklarliga skäl ett längre uppehåll. Problemet är inte uppehållet i sig, utan att jag sen aldrig kommer igång igen. Uppehållet som skulle vara en vecka är helt plötsligt en månad för att bli ett helt år! Därför har jag varit så rädd för att bli sjuk nu. Vilket ändå hände.

Jag har varit förkyld sen i söndags och så här långt träningsuppehåll har jag inte haft sen i maj när jag la om min livsstil och påbörjade min viktresa. Nu när jag börjar bli frisk så har jag ingen lust att träna. Ingen motivation alls till att varken dra till gymmet eller ut och springa. Motivation är som bortblåst. Kosten har jag fortfarande under kontroll, men det är enklare för mig. För säkerhetsskull har jag dock ändå börjat räkna kalorier, för att vara säker på att min hetsätning inte kommer tillbaka.

Skulle jag bara träna när jag är motiverad, skulle det inte blir mycket gjort.

Bara för att jag inte är motiverad, betyder det inte att jag inte kommer träna. Jag räknar med att vara tillräckligt frisk och pigg imorgon för att träna, och då ska jag göra det oavsett om jag vill och är motiverad eller inte. För det handlar inte om att vara motiverad konstant. Det är ingen. Det handlar om att prioritera. Det handlar om att välja vad som är viktigt. Det handlar om att bita ihop och bara köra. Motivationen kommer med resultat.